Saken är att jag har haft en jäkla ågren över att gå in på Öppna förskolan. Jag går förbi varje dag och när jag närmar mig så saktar jag in lite i hopp om att det ska komma en trevlig pedagog och säga "kom in till oss, här finns kaffe och kompisar till din son". Det har såklart inte hänt och kommer med relativt stor sannolikhet inte att hända heller men jag har svårt för dom där första sekunderna när man träffar nya människor. "Hej och vem har vi här då" "Ja jo jag heter Pär och det här är min son......shoot me".
En vi gick in till slut. Ebbe lika oberörd som vanligt men med en far som trippade som en ballerina genom portarna. Fy fan. Väl inne kändes det som om jag aldrig varit någon annanstans och Ebbe åt leksaker som hemma... Stal från mindre barn och kramade pappa hårt när någon större närmade sig. Hehe. Vilka problem man har....
Underbart att ni tog steget in till öppna förskolan. Det är inte dumt med nya kompisar och det måste ju vara bättre att Ebbe tuggar sönder deras leksaker.
SvaraRadera